De första stenåldersmänniskorna som slog sig ned vid den grunda sjö som mossmarkerna bestod av, levde av jakt och fiske. Vi kallar dem Träskfolket. Stenarna i en ring i parken är ett minnesmärke över dessa tidiga förfäder och deras liv vid sjön och utgör en länk till gårdens förflutna. Den kände skalden Olof Lagerkrantz, bosatt vid mossen i sin ungdom diktar så här..
Träskfolket
|
Träskfolket stiger i de ljumma nätterna ur gravarna som strötts med näckrosmjöl. Kring mörka halsar glimmar amuletterna som matta stjärnor över mossens göl. De var de första - fiskarna och jägarna. I dunklet rör sig deras ljusterbloss. De stakar hemåt genom vattenvägarna som torkat ut och grott igen för oss. I vattensjuka tallar kuttrar duvorna och spänner ut sitt sidenmjuka bröst En ensam kämpe sjunker genom tuvorna och ingen lyssnar till hans kvävda röst. De samlas på de febersjuka stränderna när blodig gryning tänder sina bloss. Som fåglar ropar de och sträcker händerna mot samma sol som lyser över oss. Vi hör dem mumla i de ljumma nätterna och skräckens ande smyger i vårt led fast korna betar på de vida slätterna där träskets folk jagade och stred. På Mönarp finns en mystisk plats som vi kallar Elinkullen. Där växer denna sällsynta växt , kallad Tistelsnyltrot. Vacker är den eller hur ....... |
  |
